J. A. D. Ingres (1780-1867) was born in Montauban on August 29, 1780, the son of an unsuccessful sculptor and painter. French painter. He was the last grand champion of the French classical tradition of history painting. He was traditionally presented as the opposing force to Delacroix in the early 19th-century confrontation of Neo-classicism and Romanticism, but subsequent assessment has shown the degree to which Ingres, like Neo-classicism, is a manifestation of the Romantic spirit permeating the age. The chronology of Ingres's work is complicated by his obsessive perfectionism, which resulted in multiple versions of a subject and revisions of the original. For this reason, all works cited in this article are identified by catalogue.   Related Paintings of Jean Auguste Dominique Ingres :. | La Grande Odalisque | grande odalisque | Jupiter and Thetis. | The Turkish Bath | The Sculptor Lorenzo Bartolini (mk05) |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Matthias Grunewald
German Northern Renaissance Painter, ca.1470-1528,was an important German Renaissance painter of religious works, who ignored Renaissance classicism to continue the expressive and intense style of late medieval Central European art into the 16th century. Only ten paintings (several consisting of many panels) and thirty-five drawings survive, all religious, although many others were lost at sea in the Baltic on their way to Sweden as war booty. His reputation was obscured until the late nineteenth century, and many of his paintings were attributed to Albrecht D??rer, who is now seen as his stylistic antithesis. His largest and most famous work is the Isenheim Altarpiece in Colmar, Alsace (now in France). The details of his life are unusually unclear for a painter of his significance at this date, despite the fact that his commissions show that he had reasonable recognition in his own lifetime. His real name remains uncertain, but was definitely not Grunewald; this was a mistake by the 17th-century writer, Joachim von Sandrart, who confused him with another artist. He is documented as "Master Mathis" or "Mathis the Painter" (Mathis der Maler), and as using as surname both Gothart and Neithardt - this last may have been his surname, or more likely that of his wife. He was probably born in Wurzburg in the 1470s. It is possible he was a pupil of Hans Holbein the Elder. From about 1500 he seems to have lived at Seligenstadt, when not working elsewhere. His first dated painting is probably in Munich, dated 1503 on a much later note which apparently records an older inscription. From about 1510 to 1525 he served in the Rhineland as court painter,
Philippe de Momper
Flemish , Antwerp circa 1610/15-1675